Eilona Zeito!

Klockan är 23:09

Jag arg, ledsen, frustrerad... Tom. Jag har stirrat på den vita skärmen ett tag nu utan att få fram ett ord. Vet inte vart jag ska börja.

Jag sitter på min sköna säng och har det så jävla bra. Och så jävla tryggt. Men ändå kan jag inte sova om nätterna. Ändå gråter jag mig till sömns varje natt. När jag scrollar förbi alla facebookinlägg, förbi de inlägg som folk delar, så känner jag hur orden tas ur min mun en efter en. För vi alla känner likadant. De flesta av oss iallafall. Vi vill hjälpa till. Vi är trötta på att omvärlden inte reagerar. Vi är trötta på att det sker ett världskrig mitt framför näsan på oss. Bara några timmar ifrån oss. Jag kan verkligen inte förstå hur man inte lär sig. Andra världskriget slutade 1945. 70 år sedan. Bara 70 år sedan. Ändå sitter vi här nu, 2015, med ett världskrig som ser likadant ut. Jag som trodde på framtiden. Jag som trodde på skillnad. På förändring. På förbättring. Men jag hade fel.

Mitt hjärta gråter.

Ibland funderar jag på att skippa skolan för att hjälpa flyktingarna. Ta ett sabbatsår och göra någonting bra av det. Ibland funderar jag på att skänka allt jag har för att rädda så många som möjligt. Ibland vill lilla jag på något sätt väcka alla stormakter och be dem göra något. Be dem att öppna armarna. Be dem att vara medmänskliga. För i grund och botten är vi alla invandrare så varför ska vi hata på våra systrar och bröder från andra länder som ber oss om hjälp? Jag känner mig så maktlös.

Nu rinner tårarna. Igen. Detta oändliga kaoset som aldrig tycks ta slut. Det dödar mig.

Klockan är 23:57. Det tog nästan en timme att skriva det här. Jag har ställt väckarklockan på 07:00. Imorgon är det skola och mitt liv fortsätter som vanligt i normal takt. Vem har gett mig turen att få ha det så jävla bra? Vad har jag gjort för att få leva ett bättre liv än de som är i flykt?

Mina vänner. Min familj. Ni som läser detta och som känner med mig. Jag ber er att göra allt ni kan för att hjälpa till. Minsta lilla insats gör skillnad.

7 september 2015 23:57 | 2015 |

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas